tEXTER
Om konsten
Utgångspunkten för mina bilder är nästan alltid något jag sett. Det kan vara ganska alldagligt, som snöfläckarna på garageuppfarten en marsdag. Men i det sätt som ljuset faller, i formernas kontraster och samspel med skuggor och dagrar finns något som säger mig mer, som om något "uppenbarar" sig. Kanske kan världen plötsligt visa sig för ögat sådan den är innan vaneseendet och slentrianen lägger sin grå hinna över den. Alltid bara i ett hastigt förbiglidande ögonblick.
På denna första impuls följer en vanligtvis intensiv period av målande, följd av långa tider då bilden ställs undan för att det ska bli möjligt att åter se på den med friska ögon. En målning, även i litet format, har sällan en tillkomsttid på mindre än ett år. Med tiden underkastas det ursprungliga motivet måleriets process, där lager på lager av färg tillkommer, som erfarenheter. Den ofta "grovt" pålagda färgen vill visa spåren av handen, av det lustfyllda arbetet med oljefärgen, av tidens gång, men söker ändå frammana den första blickens direkthet och känsla av helhet.
Förhoppningen är att bilden så småningom ska börja leva sitt eget liv, där motivet - som var katalysatorn - blir mindre viktigt än just detta närvarande spel av former och färger som snarare än att avbilda natur, är natur. Målningens egentliga motiv är själva bildytan med dess färgmateria.
- Vilket är ditt motiv? frågade en av mina första lärare, och svarade själv: "Måla och se."
"Framfödd och närd av materien, återskapad av anden, förmår färgen förmedla vad tingen djupast är för oss, motsvara den känsla de ingivit oss." (Henri Matisse)
Om livet
En sådan högtidlig värld av blommor!
En sådan syn,
denna blommornas rika värld!
Alla varelser är levande klarhet
på jorden, under himlarna.
Det finns ingen gräns mellan människan och materien,
mellan kännande och icke-kännande existenser:
allt lever, allt dansar –
stenar och grus viskar,
damm och skräp ropar,
träd och gräs talar, marken sjunger.
Människor föds ut ur jorden.
Världen träder fram
ur porerna i vars och ens hud.
Det gudomliga träder fram ur alla varelser.
Ett oerhört ljus strålar ut!
Utifrån en por framträder
tiotusen gånger
tiotusen världsallt.
I just detta ögonblicks punkt
bryter det eviga fram.
Det eviga håller världen och innehåller alla
världsallt. Varje världsallt inrymmer
tiotusen gånger tiotusen världsallt.
Världen är en blomma.
Det gudomliga är en blomma.
De upplysta är blommor.
Alla fenomen är blommor. Röda blommor, vita blommor, gröna blommor,
gula blommor, svarta blommor.
Alla de olika slagen av blommors färger,
Alla de olika slagen av
kärlekens framlysande.
Livet utvecklas ur liv och återvänder in i liv.
Ett sådant väldigt världsallt! Å, många liv!
Blommor av tacksamhet, blommor av sorg,
blommor av lidande, blommor av glädje,
skrattets blommor, vredens blommor,
himlens blommor, helvetets blommor.
Var och en är förbunden med de andra
och var och en får de andra att växa.
När vårt sanna sinnes öga öppnar denna värld av blommor,
strålar alla varelser,
musik ekar över berg och hav.
Vår individuella värld blir en värld för miljoner.
Individen blir mänskligheten.
Alla liv blir individen –
miljarder speglar
som alla speglar varandra.
Det finns död och liv,
det finns ingen död, inget liv.
Det finns föränderligt liv, det finns oföränderligt liv.
Det finns det eviga, det finns det förgängliga.
Moln förändras till oräkneliga skepnader.
Vatten ändrar form som det behagar
och formar sig efter sin behållare.
Blommor skiftar färg, ögonblick för ögonblick.
En sådan livfull värld! Ett sådant strålande du! …
Du föddes ur dessa blommor,
du gav liv åt dessa blommor.
Du har ingen början och inget slut,
du är bottenlös och obegränsad
samtidigt som du också är ett det mest obetydliga dammkorn …
Du är blomman.
Du blir man och omfamnar alla kvinnor,
du blir kvinna och omfamnar alla män.
Du är kärleken,
du är blomman.
Alla varelser är enastående unika,
alla smälter samman i färgernas enhet.
Du är en, du är många,
endast ett ögonblick, endast en unik plats,
endast det unika du!
Förutom dig finns ingenting:
du dansar och framträder i alla.
Att sitta i tystnad, att dansa av tacksamhet,
att dansa som de väldiga vågorna,
att färdas som de vita molnen.
Du ser dig, du ser det du som ser dig,
med tacksamhet ser du,
med tacksamhet blir du sedd:
världen som du, du som du själv;
du som skådespelare, du som publik;
du som subjekt, du som objekt.
Du är fri. Du är inte fri.
Från ingenstans kom du. Du går ingenstans.
Du stannar ingenstans. Du är ingenstans rotad.
Du uppfyller allting. Du uppfyller ingenting.
Du är den obeskrivliga förändringens tillblivande.
Du är kärleken. Du är blomman.
Japansk dikt av Haya Akegarasu, översättning till engelska av Gyoko Saito, bearbetning av Philip Kapleau.
Svensk tolkning av Claes Levander.
Vandra lugnt i brådskan och larmet - minns vilken frid som kan finnas i tystnaden. Lev i sämja med andra människor så långt det är möjligt utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger; även dårar och ignoranter har sin berättelse. Om du jämför dig med andra kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du. Gläds åt det du uppnått och åt de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde. Var försiktig i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden; många strävar mot höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framförallt inte känslan. Var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och besvikelser är hon evig som gräset. Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Låt dig inte plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet: liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här. Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla inte att världsalltet är sådant det borde vara. Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med din själ. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig.
Anonym författare; från kyrka i Baltimore, daterad 1692.
Ty seg: hvad är vårt lif? En boja
af siör kåppar
en handa-vänning, dryg af tvång,
af dagar kårt;
ett rågat drycke-kar bräddfullt
med bittre droppar;
en rök, den elden födt, den vädret
pustar bort;
en mygga, vingelös, som kring om
liuset håppar;
ett sommar-hagel, som att
giömma är svårt;
en blancker is hvar på vi gå, och
alle slinte;
ett glas, ett gräs, ett damm, ett
sole-grann, ett inte.
Gunno Dahlstierna,svensk
1600-talsskald
Tänk, här är inte bestånd i världen, och allt är i loppet.
Såsom en eld, en ström, ett glas, ett gräs och en blomma
brinner och rinner och skin och grönskas och blomstras om afton
men finns släckt, stilld, bräckt och torkat och vissnad om morgon,
alltså människoliv som rök försvinner i vädret.
Hel idag och sund, frisk, lustig, fager och röder,
morgon är kaller i mun, stockstelnadstyver och döder.
Georg Stiernhielm
ur Herkules
Som stjärnor, en synvilla, ett levande ljus,
ett skuggspel, daggdroppar eller en bubbla,
en dröm, en blixt eller moln.
Så bör vi se det betingade.
As stars, a fault of vision, as a lamp
A mock show, dew-drops, or a bubble,
A dream, a lightning flash, or cloud,
So should we view what is conditioned
Lotus-sutran
1. Den Stora Vägen är ej svår,
blott välj och vraka inte mer.
2. Förkastas allt vi föredrar
blir Vägen klar och uppenbar.
3. Men gör du minsta distinktion
ställs jord och himmel mot varann.
4. Om du ska se det sanna klart,
ge upp var åsikt för och mot.
5. Att gilla något eller ej
är sinnets sjukdom blott och bart.
6. Att Vägens sanning inte se
förrycker sinnets djupa frid.
7. Perfekt är världen, som stor rymd,
där finns ej brist, ej överflöd.
8. Att vilja ha och avstå från
förhindrar oss att inse det.
9. Se ut, men fastna ej i ting.
Se in, snärjs ej av tomheten.
10. Förstår du lugnt att allt är ett
försvinner felsyn av sig självt.
11. Försök att stoppa verksamhet;
det fyller dig med verksamhet.
12. Förblir du kvar i dualism
så upplevs aldrig enheten.
13. Och upplevs inte enheten
förleds du av konflikter snart.
14. Slå fast att ting är verkliga;
då undflyr sann natur hos dem.
15. Men tron att ting är tomrum blott
tar också fel på sann natur.
16. Ju mer som sägs och tänks om det
ju längre bort är sanningen.
17. Låt ord och tankar hejdas nu
och färdas ostört var du vill.
18. Vänd så tillbaks till roten själv
där framgår alltings mening klart.
19. Vi jagar efter yttre sken
och därmed tappas källan bort.
20. Att vakna upp betyder att
gå bortom tomhet, bortom form.
21. Åt all förändring som vi ser
ger okunskap en verklighet.
22. Sök inte efter sanningen
släpp taget om var åsikt kär.
23. Förbli ej kvar i dualism
och avstå söka efter den.
24. Finns blott ett spår av rätt och fel
blir sinnnet vilset, oklart, stumt.
25. Det Enda föder dualism
men håll ej kvar ens detta Ett.
26. När detta Sinne vilar lugnt
kan inget väcka anstöt mer.
27. När inga ting är stötande
finns inga hinder längre kvar.
28. Om tankarnas objekt dör ut
dör också tankarnas subjekt.
29. För sinnet gör att ting är ting
som sinnet sinne blir av ting.
30. De två är relaterade,
i tomhet bottnar båda två.
31. I tomhet är de inte två
dock rymmer båda varje form.
32. När grovt och fint ej längre märks,
hur kan vi välja sida då?
33. Den stora Vägen gränslös är,
går bortom både lätt och svårt.
34. Begränsat sinne hamnar fel,
dess hets och jäkt försinkar det.
35. Om du är fäst vid någonting
så kommer du på avvägar.
36. När sinnet släpps som klänger fast
är tingen enbart som dom är.
37. Bli ett med Vägen, se sant själv,
och gå helt fritt och ostört fram.
38. Om du är dina tankars slav
så föds förvirring, oklarhet.
39. Av denna börda tyngs du ner,
så varför döma rätt och fel.
40. Om du vill följa högsta Väg
försmå då inte sinnens värld.
41. För som den är, komplett och hel,
är sinnens värld en upplyst värld.
42. De visa strävar ej mot mål
men dåren binder fast sig själv.
43. Sann Väg ser ej till skillnader
men dåren klänger fast vid allt.
44. Att söka Sinnet tänkande
förvisso är ett missförstånd.
45. Från tanken ro och oro föds
men upplyst transcenderar dem.
46. Förvirring skapar motsatspar,
likt luftslott; varför söka dem?
47. Förlust och vinst samt rätt och fel -
ta avstånd från allt sånt för gott.
48. När du ej längre sover tugnt
försvinner drömmar av sig självt.
49. Om sinnet slutar skilja åt
är tingen som dom är, som Ett.
50. Att sådan mystisk källa nå
befriar oss från insnärjdhet.
51. Ser vi med jämlikt sinne allt
är vi tillbaks hos Själv-natur.
52. Det Enda sinnet går förbi
var slutsats och var liknelse.
53. Ej handla, icke-handling är;
ej vila, icke-vila är.
54. När dessa motsatspar dör ut
försvinner även enheten.
55. Det slutliga och yttersta
kan ej beskrivas, har ej lag.
56. Med enat Sinne vägen följ
så upphör egots strävanden.
57. Förvirring, tvivel finns ej mer
och tillit präglar våra liv.
58. Då klänger ting ej fast vid oss
och inget lämnas heller kvar.
59. Allt yppas självmant, tomt och klart,
förutan bruk av Sinnets kraft.
60. Hit kan en tanke aldrig nå,
är känslor ej till någon hjälp.
61. I denna värld av sann natur
finns själv och andra inte kvar.
62. Om du ska nå till denna värld
bekräfta genast "icke-två".
63. I "icke-två" förenas allt,
skiljs inget ut, blir inget kvar.
64. I alla tider visa har
till denna sanning vaknat upp.
65. Stor Väg är bortom tid och rum,
ett ögonblick är tusen år.
66. Ej bara här, ej bara där,
rakt framför dig finns sanningen.
67. Att skilja mellan stort och smått
är inte längre relevant.
68. Oändligt smått det största är;
begränsningar finns inte till.
69. Vad är är ej, vad ej är är -
är det ej så, behåll det ej.
70. Så ett är allt och allt är ett -
förstår du det är allt komplett.
71. Ren tro och Sinne är ej två
och tron på Sinnet "icke-två".
72. Hit kan ej ord och tankar nå,
Här finns ej sen,
då;
ej nu.
